Sämst
har jag varit på att uppdatera bloggen. Har varken haft tid eller lust sen jag kom hem från min lilla sverigetripp. Men nu ska jag skärpa till mig, ska försöka iallafall :)
Under mina två lediga veckor har jag ränt runt i piteå, leksand, sälen, stockholm och slutligen tillbaka till kalix. Fick ingen mjukstart på min första jobbdag efter uppehållet, red typ tre hästar, alla stallsysslor och lite extra. Som tur var Elina här på träningsläger med sin fina Quantas, det gjorde allt lite lättare. Insåg också hur mycket man använder bålmusklerna vid ridning. Hade mardrömslik träningsvärk efter ett par dagar i sadeln, men som tur är har min "lilla" mage ställt in sig på ridning igen efter att ha fått slappa och bryta ner julmat. :P
Bobo har mått toppen av ett litet jullov. Han har gått kalas sen jag kom tillbaka (även om han gjort det innan också:). I början av denna vecka hade jag ett supernyttigt pass för Maria. Hon hade funderat på att Bobo inte gått i en korrekt form och har fortfarande svårt att följa tyglarna. Felet låg såklart hos MIG!
Höll för mycket i tyglarna istället för att låta honom söka upp mig i dem. Så fort jag mjuknade av så blev han bra i formen. Har inte tyckt jag har hållt speciellt hårt i tyglarna förr, men när jag kände det lilla stöd som behövdes insåg jag hur hårt jag hållt förr. Styrproblemet berodde på att jag inte kan rotera åt vänster lika bra som åt höger. När jag verkligen tog i och överdrev åt vänster svängde han utan några problem. Jag kan bli så jäkla irriterad på att man gör alla dessa fel som egentligen är självklara. Man ska ha en lätt kontakt och man ska rotera när man svänger och man ska sitta på rätt sida och trampa ner lika mycket i båda stigbyglarna. Dessutom måste jag tänka massor på att vrida om vänsterhanden. Men alla fel man gör handlar om kroppskontroll. Kanske borde börja med yoga för att få ordning på kroppsdelarna. Det är så mycket man som ryttare är omedveten om! Men jag antar att det bara är att träna vidare. Det är väl det som är tjusningen med denna sport. Att man aldrig blir klar och det är skitsvårt. Herregud, man kan ju undra varför man håller på. Men när det väl stämmer, även om det bara är för några steg, så är det värt varenda sekund man sliter för. :)
Ha en bra kväll alla!
Under mina två lediga veckor har jag ränt runt i piteå, leksand, sälen, stockholm och slutligen tillbaka till kalix. Fick ingen mjukstart på min första jobbdag efter uppehållet, red typ tre hästar, alla stallsysslor och lite extra. Som tur var Elina här på träningsläger med sin fina Quantas, det gjorde allt lite lättare. Insåg också hur mycket man använder bålmusklerna vid ridning. Hade mardrömslik träningsvärk efter ett par dagar i sadeln, men som tur är har min "lilla" mage ställt in sig på ridning igen efter att ha fått slappa och bryta ner julmat. :P
Bobo har mått toppen av ett litet jullov. Han har gått kalas sen jag kom tillbaka (även om han gjort det innan också:). I början av denna vecka hade jag ett supernyttigt pass för Maria. Hon hade funderat på att Bobo inte gått i en korrekt form och har fortfarande svårt att följa tyglarna. Felet låg såklart hos MIG!
Höll för mycket i tyglarna istället för att låta honom söka upp mig i dem. Så fort jag mjuknade av så blev han bra i formen. Har inte tyckt jag har hållt speciellt hårt i tyglarna förr, men när jag kände det lilla stöd som behövdes insåg jag hur hårt jag hållt förr. Styrproblemet berodde på att jag inte kan rotera åt vänster lika bra som åt höger. När jag verkligen tog i och överdrev åt vänster svängde han utan några problem. Jag kan bli så jäkla irriterad på att man gör alla dessa fel som egentligen är självklara. Man ska ha en lätt kontakt och man ska rotera när man svänger och man ska sitta på rätt sida och trampa ner lika mycket i båda stigbyglarna. Dessutom måste jag tänka massor på att vrida om vänsterhanden. Men alla fel man gör handlar om kroppskontroll. Kanske borde börja med yoga för att få ordning på kroppsdelarna. Det är så mycket man som ryttare är omedveten om! Men jag antar att det bara är att träna vidare. Det är väl det som är tjusningen med denna sport. Att man aldrig blir klar och det är skitsvårt. Herregud, man kan ju undra varför man håller på. Men när det väl stämmer, även om det bara är för några steg, så är det värt varenda sekund man sliter för. :)
Ha en bra kväll alla!
Kommentarer
Trackback
