Jag tänkte att det kanske finns någon som vill göra något liknande som det jag har gjort, åka iväg och jobba med hästar i ett annat land, och undrar över något. Eller om det är någon annan som vill veta om stället jag är på eller vad som helst. Bomba med frågor vetja! Jag lovar att besvara så fort som möjligt, håll utkik bland kommentarerna.

Min vecka har varit toppen ridmässigt. Vädret har övergått till höstrugg, det började regna i söndags och sen har det stormat/regnat tills idag då höstsolen kom fram igen. Men trots vädret har hästarna gått toppen. Mina grållor (två ston, en 4a och en 6-åring) har varit duktiga och gör framsteg varje dag. Jag rider båda själv nu och det enda som har varit lite struligt är högergaloppen på 6-åringen. Hon blir lite studsig och går inte fram till handen och blir därmed något knepig att svänga. Men vi kämpar på och idag har båda fått löshoppa vilket kanske kan hjälpa till lite med framåtandan. Cubano har också fått hoppa i veckan, fast uppsuttet. Han är mycket lugnare och springer inte lika mycket mot hindrena. Nu är han typ reglerbar och börjar förstå att man inte behöver dra järnet mot hindrena. Samma dag hoppade jag även en ponny som är riktigt trevlig, väldigt enkelt att hoppa en lagomt pigg ponny i jämförelse med Cubbe. Passade även på att hoppa ett lusitanosto som är supertrevlig, har börjat rida henne lite mer nu och jag gillar henne massor. Hon heter Zila, ni lär få läsa mer om henne i fortsättningen. Annars har det inte varit något speciellt i veckan, rider även en av Fernandos hästar som heter Travesso. På honom får jag träna galoppiruetter, passage och levad(!). Skithäftigt!

Som ni kanske förstår har det blivit lite mer ridning för min del nu, idag red jag dock bara tre hästar då två löshoppade, en arbete vid hand och en på töm. Men annars har det blivit runt 6-7 hästar om dagen, man sover gott ska ni veta. Jag tycker om tempot vi arbetar i, det är ingen stress utan allt får ta tid. Det är mycket jobb vid hand och är det problem med någon häst så tar man tag i det. Det är inte så att man har en halvtimme på sig med varje häst och det är väldigt skönt.

Idag har jag lyxat till det med pizza och glass till efterrätt. Är väldigt nöjd med livet just nu :)

Lägger upp en länk till tuben där jag rider ett av stona, hon är fyra år och detta är femte gången jag rider henne utan lina. http://www.youtube.com/watch?v=W0CK6iK8C24

Sov gott!
Astrid

Har såklart ett par favoriter, men de flesta av hästarna jag jobbar är jättefina och jag tycker om alla (utom ett litet sto som är ganska förfärlig att rida, men förhoppningsvis blir hon trevligare inom en snar framtid).
Cubano går som en klocka i dressyren nu, hoppade lite utomhus idag och det gick... fort! Tror fernando blev lite orolig men jag känner att han inte gör något förutom att dra järnet. Tack och lov för nödstoppet som alltid fungerar! Men i slutet lugnade han sig litegrann men jag tycker bara det är roligt när han blir glad. Min plan är att hoppa en gång i veckan och jobba lite mer utomhus så blir det nog bra.

Stoet som inte kunde gå i höger varv kan gå i höger varv nu. Har ridit henne på lina och det går jättebra. Imorgon ska jag rida henne utan lina, blir lite spännande. Det andra stoet som är ganska ny går också bra. De vet inte alls mycket om henne, men hon är förmodligen riden sen tidigare. Vi började med att longera henne och sedan testa med sadel. Förra veckan fick jag prova att sitta upp och av samt sitta på henne medans fernando ledde mig. Allt har gått klockrent så i veckan har jag ridit henne ett par gånger. På lina även med henne. Hon är väldigt trevlig att rida och det ska bli kul att jobba vidare med henne.

Har fått roligt besked idag om att jag kan följa med till Golega i början på november. Det är en stor hästfestival och Trish och Carlos ska åka med några hästar. Jag tror vi blir borta fem dagar, ska bli superkul! Dessutom ska jag boka resa hem över jul och nyår :) Längtar!

Annars är det inte så mycket nytt, jag bara rider hela dagarna och har det hur bra som helst.

Nu är det sussi natti för mig.
Kramar på er!


Finaste lilla Cubano.

Blev något skitskumt med det andra inlägget, som tur hade jag kvar texten så jag publicerar det igen.
Idag har jag varit på en lokal portugisisk hopptävling. Det var kaos. En viss överdomare från norrbotten skulle fått hjärtattack. Här finns inga regler att hästar och publik ska vara åtskilda (det verkar inte vara så många regler överhuvudtaget), här red och gick folk överallt. De skulle bara vara fem på framhoppningen men stundvis var åtta ekipage som susade omkring. Det var många barn som red på stora och heta hästar och jag är fascinerad att inte fler ramlade av. En pytteliten tjej blev tvåa i 1 meter på sin häst. Inne på banan hade alla hjälm, men på framridningen och runtom red vissa utan hjälm. Jag såg en häst där som två personer skrittade omkring på runt banan.

Mest imponerad blev jag av hästarna, all trängsel bland andra hästar (hingstar och ston mixat), alla människor och traktorer/mopeder/bilar som kunde komma körandes mitt i smeten. Dessutom lämnade folk sina hästar vind för våg i transporter eller lastbilar, antingen i dem eller uppbundna i vanlig grimma och grimskaft utanför. Så fick dem stå där medan ryttaren red sin andra häst eller kanske tog en öl i tältet. Lite skillnad mot för Sverige där vi inte ens kan lämna hästen i transporten. Men Carlos förklarade att det är mer organiserat och strikt på de nationella tävlingarna, inte lika mycket kaos.

För Trish gick det bra. Hon tävlade ett litet kvickt palominosto som hoppade 50 och 80 cm. Det var hennes första tävling så hon fick hoppa de lägsta klasserna. I första klassen skulle man rida på idealtid, ryttaren närmast den tiden vinner. Trish kom trea. I den andra klassen som var bedömning A:0 vann dem. Sen startade hon sin och Carlos häst i 1 meter. Han hade inte så mycket energi så det blev tre nedslag. Men hon var nöjd ändå och efter att en elev till Fernando som åkte med oss hade hoppat sin 1,10 m med två rivningar åkte vi hem.

Ikväll var jag, Trish och Amelia ut på en bar och tog en öl samt spelade biljard. Det var kul att hitta på lite, mysiga människor. 
Imorgon ska jag nog röra lite på några av mina hästar imorgon eftersom dem annars får stå två dagar i rad. Känns inte helt ok för en fyraåring att stå i en box så länge.

Hoppas ni har det bra där hemma, tänker mycket på er!

Kramar
Astrid

(Ni får kika på bilderna i det andra inlägget, hoppas ni kan se texten under.)

Idag har jag varit på en lokal portugisisk hopptävling. Det var kaos. En viss överdomare från norrbotten skulle fått hjärtattack. Här finns inga regler att hästar och publik ska vara åtskilda (det verkar inte vara så många regler överhuvudtaget), här red och gick folk överallt. De skulle bara vara fem på framhoppningen men stundvis var åtta ekipage som susade omkring. Det var många barn som red på stora och heta hästar och jag är fascinerad att inte fler ramlade av. En pytteliten tjej blev tvåa i 1 meter på sin häst. Inne på banan hade alla hjälm, men på framridningen och runtom red vissa utan hjälm. Jag såg en häst där som två personer skrittade omkring på runt banan.

Mest imponerad blev jag av hästarna, all trängsel bland andra hästar (hingstar och ston mixat), alla människor och traktorer/mopeder/bilar som kunde komma körandes mitt i smeten. Dessutom lämnade folk sina hästar vind för våg i transporter eller lastbilar, antingen i dem eller uppbundna i vanlig grimma och grimskaft utanför. Så fick dem stå där medan ryttaren red sin andra häst eller kanske tog en öl i tältet. Lite skillnad mot för Sverige där vi inte ens kan lämna hästen i transporten. Men Carlos förklarade att det är mer organiserat och strikt på de nationella tävlingarna, inte lika mycket kaos.

För Trish gick det bra. Hon tävlade ett litet kvickt palominosto som hoppade 50 och 80 cm. Det var hennes första tävling så hon fick hoppa de lägsta klasserna. I första klassen skulle man rida på idealtid, ryttaren närmast den tiden vinner. Trish kom trea. I den andra klassen som var bedömning A:0 vann dem. Sen startade hon sin och Carlos häst i 1 meter. Han hade inte så mycket energi så det blev tre nedslag. Men hon var nöjd ändå och efter att en elev till Fernando som åkte med oss hade hoppat sin 1,10 m med två rivningar åkte vi hem.

Ikväll var jag, Trish och Amelia ute på en bar och tog en öl. Himla mysigt, dessutom är det kareokekväll i resturangen så det är lika bra att åka iväg. Det är inte alltid skönsång så att säga.
Imorgon ska jag nog röra lite på några av mina hästar imorgon eftersom dem annars får stå två dagar i rad. Känns inte helt ok för en fyraåring att stå i en box så länge.

Hoppas ni har det bra där hemma, tänker mycket på er!

Kramar
Astrid


Mitt supermysiga 4åriga sto som inte kunde gå i höger varv vid longering.


Framhoppningen


Trish och Zara eller Xila, inte riktigt säker på namnet..


Pigg ponny


Det är skiiitsvårt att ta kort på hoppande ekipage! Inte en enda bra bild faktiskt. Alla i fel moment.


Första plats :) Duktiga



Whii, ärevarv :)

Jag trivs fortfarande hur bra som helst här i Portugal. Just nu flyter det mesta på och jag har börjat komma in i rutinerna. Det som är lite tråkigt med det är att nu ser man allt här som vardag. Jag sitter och passagerar på en stor gräsbana med utsikt över staden (Freamunde?) i 20 + grader!!! Helt galet, vackert och häftigt och jag tror aldrig jag hade kunnat föreställa mig detta. Lilla jag ute i stora världen och så blev det såhär bra.

Självklart är det massor med jobb och allt är väl inte jättekul. Men jag anser att man har det ganska bra om man tycker det som är tråkigast på jobbet är att longera knasiga unghästar. Jag kan helt klart leva med det. Sen blir det rätt långa dagar, det känns i kroppen men jag har lite iprensalva som mamma lämnade, så jag är mjuk och smidig för det mesta. Jag behöver inte ens kliva upp tidigt, klockan 8 ringer klockan för frukost och jag brukar vara ute i stallet strax före 9. Helt lagom! Brukar ha en timmes lunch runt 12-13 och sen kör man på tills man är för trött och hungrig. Energin brukar räcka till ca 20.00 men ibland kan man stå ute i ridhuset ännu senare. När jag är klar i stallet fixar jag middag, läsa och sova. Det kanske inte låter som något drömliv om man inte är hästnörd. Men för oss som har turen att vara det så kan det nog inte bli mycket bättre.

Under en dag arbetar jag runt 8-10 hästar. Det blir en hel del longering och jag rider ca 4 hästar om dagen. Är en bra blandning av hästar, har några som är "mina" och sedan tillkommer det ett par stycken som någon annan inte hade tid att jobba. Har bland annat en supergo fyraårig hingst. Vet inte om jag har nämnt honom men han heter Cubano och är en pärla! Har suttit på ett av mina ston idag också, var lite spännande men hon skötte sig fint :)

Jag har helt glömt bort att ta fler bilder men jag lovar det kommer. Kan uppdatera imorgon så får ni en bildbomb!

Kramar på er
Astrid

Detta ställe är helt underbart so far. Jag har fått massor med hjälp av både Fernando och Carlos, allt från hästhantering till ridning, arbete vid hand, longering och arbete på töm. Jag har fått rida en hel del, både unghästar och en 22-åring (som är bra mycket busigare än ungdjuren!). Hästmaterialet är väldigt blandat eftersom de även har en hel del elever och många av dem är barn. Har suttit på en lusitanohingst som jag red skolor, piaff och passage på. Jag kände mig som en drottning/grand prix ryttare, jag var nog bäst i världen på denna häst. Han var fantastisk! Sen har jag även fått rida ett par ston som är i D-ponny storlek. Inte riktigt samma känsla här, de går lektion ett par gånger i veckan och jag tror det är den mesta träning de får. En är fyra och hemsk att rida, den andra är nio och lite mindre hemsk. Här är det ingen soft kontakt (utom de korta stunder när det går bra), utan det är bara spänna armmusklerna tills hästen ger. Phu säger jag bara! Men det är en bra utmaning och jag får massor med hjälp av Fernando så det kanske blir bra till slut. Jag har även fått ta mig an en dundersöt fyraåring som är trevlig att rida samt 22-åringen som gör caprioler på deras shower. Han har lyckligtvis inte gjort någon med mig på, men det är rätt bra med krut i farbrorn. Sen har jag longerat en massa olika hästar. Kan nästan inga namn på hästarna, vi säger mest ”den stora grå” eller ”den lilla fuxen med stort huvud”. Som tur är har hästarna nummer på boxarna och vissa har namnskyltar så jag tar för det mesta rätt häst.

Sen att alla är jättetrevliga och hjälpsamma gör inte saken sämre. Jag bor i ett rum i deras minihotell. De har en restaurang på bottenvåningen och ovanför är det två våningar med rum. Jag har tillgång till ett eget kök där man ser in i ridhuset, påminner lite om PRK´s caféteria fast mindre. Det är inte alls lång till en mataffär och jag får låna en bil när jag behöver handla. Har inte den bästa kosthållningen just nu, man kan inte leva på mjölk, flingor och mackor i all evighet. Men imorgon har jag storslagna planer på att handla till några ordentliga mål mat, vi får se hur det går med det.

Som ni förstår har jag det riktigt riktigt bra. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli såhär toppen. Jag hade förväntat mig att få ta hand om de tunga sysslorna och rida någon gång då och då. Inte få sitta och rida 4-5 hästar om dagen och få massor med hjälp. Självklart är jag helt slut i kroppen efter en dag som visserligen inte börjar förrens kl 9, men slutar omkring 20.00, ibland senare. Men då är man lycklig, nöjd, inte så sugen på att laga middag och i drömmarnas värld samtidigt som man lägger huvudet på kudden. 

Har bara hunnit ta ett par dåliga bilder på stallet och omgivningen i skymningsljus men ni får nöja er med det tills vidare.

Nu ska Astrid Hedman sova!

Kramar


 
Här är resturangen och rummen som är ovanför. Jag bor i rummet som har fönstret längst ut till höger.


Utsikten från hoppbanan


Gräsbanan, lite längre upp finns en WE-bana :)


De två stallarna på varsin sida, bakom ryggen på fotografen finns ett av de tre ridhusen.